Den enda uppenbara bristen med vårt ryokan är bristen på internet. Vi försökte slå två flugor i en smäll och äta frukost någon stans som erbjöd internetuppkoppling. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Efter att ha frågat på flera kaféer utan att hitta något tog vi bara ett kafé på måfå.

Denna enda heldag i Hiroshima skulle huvudsakligen ägnas åt en sak: bomben. Vi började med en tur i fredsparken. Det finns ett monument för Sadako, flickan som inspirerade världen att vika papperstranor. Runt statyn fanns ett par montrar med den senaste skörden av skickade tranor. Ett monument uppmärksammade alla de koreaner som dog av bomben, Hiroshima hade en väldigt stor koreansk befolkning när det begav sig och många av dem var tvångsrekryterade. Då och då hörde man den dova klangen hos fredsklockan som folk uppmanas att ringa.

Mest framträdande i parken är kenotafen som går i en rak linje från museet mot A-Bomb Dome. I monumentet finns en kista som innehåller namnen på alla bekräftade dödsoffer. På årsdagen, 6 augusti, fylls kistan på med namnen på de som dött under det gångna året. Det finns alltså fortfarande folk som kämpar mot bombens effekter. Precis när vi kom dit lämnade ett sällskap färska blommor och att döma av högen som fanns där verkar det hända varje dag.

Till slut blev det dags för atombombsmuseet. Inträdet är 50 yen, mindre än 3 kr. Vi hyrde varsin ljudguide för 300 yen var, ca  18 kronor. Museet täcker in så gott som alla aspekter av bomben: krigets bakgrund, utveckling av bomben, kopior av olika beslut och ordrar att använda bomben, efterkrigstidens kapprustning, den sociala effekten av bomben, den medicinsk effekten av bomben, fysiken bakom bomben etc etc. Det var mycket att ta in men den stora mängden information behövs för att inte trivialisera händelsen. En av de saker jag tyckte var mest gripande på museet var tre väggar som var fyllda med kopior av telegram. Efter varje känd provsprängning av kärnvapen har Hiroshimas borgmästare skickat ett personligt telegram till ansvarig statschef för att framföra hela stadens protester. De telegram jag läste var långt ifrån schablonmässiga, de tar upp den aktuella provsprängningen helt i sitt sammanhang. De två senaste mottagarna var Kim Jong-il och George W Bush.

En intressant detalj är att kartan över bombens hypocentrum och vägbeskrivningen till vårt ryokan nästan precis stämde överens. Bomben detonerade alltså nästan precis över den punkt där vi sov.

Det tog oss drygt 4 timmar att ta oss igenom museet, så mycket information fanns det att ta in. Vi tog en liten paus sedan och åt lite mat i museets servering. Förutom museet har parken även en minnesbyggnad. Första rummet innehöll en stor panoramamosaik av den ödelagda staden uppbyggd av 140000 plattor, en för varje dödsoffer fram tills årsskiftet 1945. Nästa rum visade foton på alla identifierade dödsoffer. Dels rullade foton förbi på en stor videovägg men det fanns även terminaler där man kunde söka fram specifika personer på olika sätt. Det tredje och sista rummet bevarade vittnesmål från ögonvittnen. Berättelserna var översatta till flera språk men gick även se i faksimil.

Om du någonsin planerar att besöka Japan, se till att ta dig minst en dag till Hiroshima. Det märks tydligt att staden vill berätta, så många som möjligt borde lyssna.

Fulla av intryck och känslor återvände vi till hotellet ett tag innan vi gick vidare ner på stan för att äta. Vi hittade ett ställe som var tillägnat det lokala baseballaget Carp. Det hade hemmamatch just den kvällen och matchen följdes på TV. Laget förlorade tyvärr men vi såg inga sura miner för det.

Vi avslutade kvällen med ett onsen-bad och sedan ett parti go på rummet.

Blogg
atombomb, baseball, go, Hiroshima, Japan, onsen, ryokan